Spelarintervju
Anders Järryd
Vad betyder turneringen för dig?
– Swedish Open är en del av mitt DNA. Som liten kille var jag där med mina föräldrar första gången. År 1966 tror jag. Minns att Fred Stolle från Australien var med. I tonåren spelade jag Båstadtennis och Kalle Anka Cup. Att därefter få chansen att spela på den stora scenen Swedish Open var en dröm som gick i uppfyllelse. Att få se hur turneringen har kunnat hålla sin status under alla år är imponerande. Trots att det såg dystert ut under en tid har turneringen överlevt. Idag är det en glädje att se dess framfart.
Vad tycker du om att spela på grus?
– Jag har alltid gillat gruset även om mina bästa framgångar var på lite snabbare underlag.
Hur är kvaliteten på banorna i Båstad?
– Kvaliteten på banorna är bra. Det finns inte mycket att klaga på. Om något, så spelas det för lite på centercourten inför turneringen. Arbete på banorna och att det spelas gör banorna fasta och fina.
Norden. Hur känns det att spela på ”hemmaplan” i Båstad? Vad betyder det för ditt spel?
– Det betyder att man försöker skärpa sig lite extra. Man vill visa upp vad man kan. Samtidigt kan det knyta sig eftersom man vill göra så bra ifrån sig som möjligt.
Som barn, hängde du i Båstad mycket och inspirerades av äldre spelare? Vilka var dina favoritspelare?
– Nej, det gjorde jag inte. Jag växte upp i Lidköping så därför var jag där bara under några veckor om året genom turneringar. Mina favoritspelare var Janne Lundqvist, Ilie Nastase samt naturligtvis Björn Borg.
Vad tycker du om att själv spela i Båstad?
– Det har alltid varit kul. Spännande och lite nervöst men samtidigt inspirerande.
Hur många gånger har du spelat där och hur har det gått?
– Femton gånger tror jag. Var i final tre gånger i singel. Samt vann dubbeln ett par gånger. Båstad uppskattas av många spelare, även de som inte hör hemma i Norden.
Vad gör Båstad speciellt?
– Jag tror att efter tunga månader med Franska Mästerskapen och grästurneringarna som avslutas med Wimbledon känns det skönt att komma till en mindre ort. Att få varva ner lite i en mindre turnering samt njuta med sina nära. Självklart spelar vädret alltid in. Med sol och värme blir vi alla lite gladare. Organisationen ställer också alltid upp till 100 procent för att göra det så bekvämt och trevligt som möjligt. Har man varit i Paris och London känns sommarorten Båstad prima.
Berätta om några ögonblick du minns från när du spelade i Båstad.
– År 1984 var speciellt. Jag var i final i singel mot Henrik Sundström och spelade min bästa grusmatch i karriären, men trots det förlorade jag knappt. Henrik lirade helt strålande under hela 1984. Senare på hösten, väldigt sent i september, hade vi Davis Cup-semifinal mot Tjeckoslovakien. En timme efter att Sundström slog Ivan Lendl i den avgörande matchen började det regna oavbrutet i en vecka. Bra tajming!
Har du någon egen liten grej som du alltid gör eller besöker när du är i Båstad
– utanför planen? – Har jag varit borta ett tag brukar jag gå en sväng i omgivningen kring hotellet, banorna och i hamnen. På vintern gillar jag att smyga ner själv till kallbadhuset och basta. Någon vinterbadare är jag dock ej. Annars är tennis och golf mina härliga leksaker.
